För några år sedan ändrades reglerna kring hur företag ska redovisa sina leasingavtal. Kevin Hall från Tiego och Michael Thorstensson från Deloitte delar med sig av lärdomar och erfarenheter sedan införandet av IFRS 16 Leasing.
Klädföretag som hyr sina butikslokaler, byggbolag som hyr grävmaskiner eller företag inom logistikbranschen som hyr flygplan eller lastbilar. Exemplen på så kallad leasing kan göras lång och handla om allt från småskaliga verksamheter till stora börsbolag.
Sedan 2019 gäller en ny standard inom redovisning av leasingavtal. IFRS 16 Leasing, som ersatte den tidigare standarden IAS 17, gäller för alla koncerner som använder IFRS (International Financial Reporting Standards) som regelverk i sin redovisning.
Kevin Hall är koncern- och redovisningskonsult på Tiego som erbjuder och levererar olika system för koncernrapportering. Han har, liksom Michael Thorstensson, Financial Reporting Specialist på redovisningsbyrån Deloitte, arbetat mycket med IFRS 16 Leasing.
Vad innebär och vad var syftet med IFRS 16 Leasing när den infördes 2019?
Michael: – IFRS 16 Leasing innebär en enhetlig redovisning för alla avtal som uppfyller standardens definition av leasingavtal. Däremot gäller undantag för de avtal som omfattas av frivilliga lättnadsregler, vilka finns i standarden.
Till skillnad från K3-regelverket så görs det inom IFRS 16 alltså ingen gränsdragning mellan finansiella och operationella leasingavtal för leasetagaren. Det innebär att man i princip måste redovisa alla sina leasingavtal i balansräkningen som en tillgång och en skuld. En stor anledning till införandet handlade om att man ville öka jämförbarheten mellan olika bolag.
Vilka behöver tillämpa IFRS 16 Leasing i Sverige?
Kevin: – Det gäller för alla bolag som använder IFRS-regelverket – det vill säga alla börsbolag i Sverige, men också onoterade bolag, ofta med global verksamhet och utländska investerare, som själva valt att använda modellen.
Vad finns det för utmaningar med den nuvarande standarden – är den krånglig att tillämpa?
Michael: – Den är tekniskt komplex för användarna. Standarden innebär också att man behöver mer tillgång till information och att fler personer behöver involveras; för en ekonom som inte arbetar ute i verksamheten kan det exempelvis vara svårt att göra olika bedömningar. Den innebär också högre krav vid ändringar och på att de ska vara spårbara.
En annan utmaning är att standarden på många sätt är utformad enligt ett synsätt som är baserat på det enskilda kontraktet. Detta gör den resurskrävande, särskilt då många bolag har en omfattande ”small ticket lease-portfölj" – det vill säga många avtal med lågt kontraktsvärde. Det är samma regler för allt från bolaget som hyr en oljeplattform för en miljon dollar i veckan, till ett litet företag som leasar bilar – och dessa har förstås olika förutsättningar.
Vad hoppas ni ska förändras inom standarden?
Kevin: – Jag ser det som ett rimligt och logiskt regelverk över lag – men det skulle underlätta för användaren om det kom tydligare riktlinjer så att bolagen inte skulle behöva göra egna bedömningar i samma utsträckning.
Michael: – Ja, det finns utmaningar med olika bedömningsfrågor. För att öka jämförbarheten skulle det i många fall vara fördelaktigt om bolagen var mer frikostiga med att lämna information om sina bedömningar – exempelvis för förlängningsoptioner.
Hur ser kunskapsläget ut hos företag som använder standarden?
Michael: – De allra flesta läser på och är verkligen måna om att det ska bli rätt. Men för en del blir det system man använder för rapportering lite av en ”black box” – det vill säga att man får ett resultat, men att det är svårt att rimlighetsbedöma och validera resultatet eftersom man inte har tillräcklig bakgrundsförståelse för hur det har genererats. Detta gäller särskilt vid förändringar av avtal, där reglerna är komplicerade. Det gäller att förstå regelverket och indatan också. Det är komplext och de flesta är tacksamma för att få vår feedback och hjälp med att hålla koll på regelverket som ständigt förfinas.
Kevin: – Jag upplever att många läste på mycket runt 2018 inför införandet, men att man inte är riktigt lika på tårna eller uppdaterade idag. Men vi hjälper kunder att läsa regelverket, ge information om vilka data som krävs och vad man ska lägga in för att systemet ska göra det man önskar.
Kan ni nämna några lärdomar eller erfarenheter så här fem år efter införandet?
Kevin: – En lärdom är att många kunder var ganska sent ute och underskattade hur lång tid det skulle ta för organisationen att sätta in sig i ett nytt regelverk.
Michael: – Att företagen fått större förpliktelser och mer informationskrav har också varit positivt och gynnat den interna uppföljningen av verksamheten. För multinationella företag har det exempelvis gjort det möjligt att få bättre kontroll och överblick över leasingaktiviteten i ett dotterbolag.
Kevin: – Ja, jag håller med. Det har varit krävande för företagen att få tag på information, men när de tvingats att få koll har det också hjälpt till för att kunna ta bättre ekonomiska beslut.
IFRS och IFRS 16 Leasing
IFRS 16 Leasing är sedan 2019 standard inom redovisning av leasingavtal och gäller för koncerner som använder IFRS (International Financial Reporting Standards) – en internationell redovisningsstandard som används i omkring 170 länder.
I Sverige använder de flesta företag K3-regelverket – men om bolaget har noterade aktier eller skuldebrev på en reglerad marknad behöver man enligt lag använda IFRS-modellen. Man kan också frivilligt välja att gå över till IFRS om man har en global verksamhet och internationella intressenter.
