Just nu befinner vi oss i ett avgörande skede för hållbarhetsrapporteringen i Europa. Revisorer, redovisningskonsulter, skatterådgivare, företag, investerare och lagstiftare väntar alla på EU-kommissionens beslut om det så kallade Omnibus-paketet.
Förslaget syftar bland annat till att förenkla och harmonisera tre omfattande regelverk kopplade till hållbarhetsrapportering:
- CSRD (Corporate Sustainability Reporting Directive)
- CS3D (Corporate Sustainability Due Diligence Directive)
- EU:s taxonomiförordning.
Syftet är gott, men översynen har introducerats sent och därmed gett upphov till en stor osäkerhet såväl hos de företag som omfattas av kraven som dess revisorer och andra aktörer som påverkas av rapporteringsprocessen.
Det initiala hoppet om en förenkling och bättre samordning har dessutom börjat blandas med viss oro. Starka politiska röster, särskilt europeiska EPP samt Tysklands och Frankrikes regeringar, vill pausa införandet av regelverken med motiveringen att de utgör en allt för stor administrativ börda för företag. Åsikterna går dock isär; icke-statliga organisationer varnar för att en försvagning av regleringen kan försena framstegen med företags ansvarsskyldighet för hållbarhetsfrågor och därmed den gröna omställningen.
Skyldigheter kring tillbörlig aktsamhet är en möjlighet för företag att hantera risker och avhjälpa faktiska effekter i sin egen verksamhet, sin leveranskedja och i andra affärsrelationer. Att dra tillbaka beslutad reglering skapar osäkerhet hos de företag och medlemsländer som redan har implementerat regleringen.
Även i näringslivet varnas det för att omförhandla redan beslutad lagstiftning. Elva storföretag vädjar i ett gemensamt upprop till EU-kommissionen om förutsägbarhet, eftersom politisk säkerhet och rättslig förutsägbarhet är avgörande för investeringar och konkurrenskraft.
En balansgång mellan förenkling och robusthet
Hållbarhetsrapportering enligt ESRS och taxonomiförordningen är omfattande och komplext. Rapporteringen kräver betydande insatser och kostnader för företagen, som förväntas rapportera även på områden som är mindre utvecklade och där behovet av vägledning därför är stort.
I syfte att minska rapporteringsbördan uppmanade EU-kommissionen under hösten 2024 företag och revisorer att tillämpa regelverken med eftertanke och sunt förnuft. Samtidigt som regelverken i vissa delar kan vara svåra att tillämpa behöver de vara tillräckligt robusta och heltäckande för att driva på omställningen.
Omställning kräver mer än goda intentioner
Kritiker menar att resurser som används till rapportering i stället borde gå direkt till att minska utsläpp och genomföra omställning. Men rapportering och transparens kan i sig vara en kraftfull katalysator för förändring. Genom att identifiera och synliggöra hållbarhetsrisker – och koppla dessa till finansiella konsekvenser – styrs både kapital och beslutsfattande i en mer hållbar riktning. Aktiemarknadsdata indikerar exempelvis att anpassning till EU-taxonomin korrelerar med positiv marknadsutveckling, eftersom företag som redovisar höga taxonomisiffror har presterat bättre än den totala marknaden under de senaste åren.
Samtidigt finns det en utmaning i att skapa regelverk som inte bara gynnar dem som redan ligger i framkant, utan också stöttar företag som behöver kapital för att genomföra nödvändig omställning. Den föreslagna justeringen av taxonomin är ett steg i den riktningen.
EU:s vägval och globala utmaningar
EU:s arbete med hållbarhetsregler sker inte i ett vakuum. Andra delar av världen, som USA och Kina, med lägre ambitioner på klimat- och hållbarhetsområdet påverkar den globala konkurrensen. Resultatet av presidentvalet i USA visar hur snabbt pendeln kan svänga. Globala överenskommelser kan överges på dagen, samtidigt som storföretag och investerare sänker sina hållbarhetsambitioner för att linjera med den politiska viljan.
Parallellt med de politiska svängningarna ser vi allt tydligare konsekvenser av klimatförändringarna – bränder, översvämningar och årliga värmerekord. Försäkringsbolag, som lämnar husägare utan skydd, ser kopplingen mellan klimatrisker och finansiella konsekvenser. EU har nu möjlighet att stå fast vid sina hållbarhetsambitioner eller riskera att tappa momentum. Det som presenteras i Omnibusförslaget kan bli avgörande för hur Europa hanterar balansen mellan konkurrenskraft och långsiktigt hållbar utveckling.
Vägen framåt
Oavsett vad som beslutas står det klart att hållbarhetsrapporteringen har potential att bli en drivkraft för omställning, men det kräver både långsiktigt fokus och uthållighet. Den osäkerhet EU nu har skapat riskerar att pausa framdriften i företagens hållbarhetsarbete.
Den 26 februari hoppas jag kunna ta del av EU:s Ominbusförslag. Fram till dess fortsätter vi arbetet med att förbereda oss för att efterleva den reglering som har implementerats. FAR har till exempel genom vår europeiska paraplyorganisation Accountancy Europe bidragit till branschens förslag till hur EU-kommissionen kan minska den administrativa bördan för företag.
